Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gånger förklarat, att hans majestät icke kunde
mottaga mig – att han knappast trodde konungen
på söndagen vara tillgänglig. Temligen allvarsamt
yttrade jag nu, att det var hans ovilkorliga pligt att
framställa frågan och lemna mig del af hans majestäts
svar, samt att, ehuru smärtande det skulle vara,
om konungen äfven denna gång icke ville mottaga
mig, hufvudsaken dock numera vore, att jag kunde
visa, att jag verkligen sökt hans majestät för att
med honom samtala i ett vigtigt ämne. Kammarherren
yttrade vid sin återkomst, halft förvånad, att det
skulle glädja konungen att träffa mig. Jag inträdde
och sade, att det var mig mer än väl bekant, att hans
majestät varit med mig missbelåten, till följd af
mina åtgöranden i jernvägsfrågan, men jag erinrade
tillika, att högstdensamme vid riksdagens början, då
jag för honom anmälde förhållandet, icke deremot gjort
några erinringar. Då var det mig omöjligt att handla
annorlunda än jag gjorde. Nu deremot befann sig frågan
på en annan ståndpukt. Statsutskottet hade afstyrkt
alla anslag. Jag hade mot utskottets utlåtande uppsatt
en innehållsrik reservation, hvilken jag bad att
få förevisa hans majestät, med förklarande att det
för sakens slutliga utgång kunde vara likgiltigt, om
denna reservation ingåfves och undertecknades af mig
personligen, hvilket jag naturligtvis föredroge, eller
af någon annan; och jag hade under sådana förhållanden
infunnit mig för att fråga, om hans majestät önskade,
att mitt namn icke skulle blifva under reservationen,
och i egenskap af dess författare, synligt.
Konung Oskar, som uppmärksamt afhört mig, svarade
med verklig godhet, att han blifvit missledd och
derför oriktigt bedömt hela denna sak, samt att han
numera vore öfvertygad om de skånska jernvägarnes
stora vigt, icke blott för denna provins enskildt,
utan äfven för landet i sin helhet. Han bad mig derför
sjelf underteckna min reservation och för öfrigt med
samma ifver som hittills arbeta för frågans lyckliga
lösning.
Omkastningen i konungens åsigter var ögonskenlig. Han
var denna förmiddag ej upptagen af andra göromål,
hvarför jag temligen länge hos honom qvarstannade;
och under hela denna tid sökte han genom mycken
välvilja godtgöra den ovänlighet, som han under nära
två tredjedels år låtit komma mig till del. Hvad som
dervid mest gladde mig var, att denna välvilja, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
