Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Landshöfdingetiden (1852-1855)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfskrifvenhet, hvilket, ehuru år 1850 godkändt, nu
af en öfvervägande majoritet afslogs. Vid protokollets
justering den 22 mars afgaf mot detta beslut friherre
C. O. Palmstjerna en väl skrifven reservation, som
biträddes af ganska många ledamöter och hvari äfven
jag instämde. Jag hade kommit upp till hufvudstaden i
akt och mening att skona mina ögon, men denna föresats
kunde ej genomföras. Det var tvärtom den sträfsammaste
riksdag, hvari jag deltagit, hufvudsakligen
genom utskottsarbete, men äfven i ståndet, hvars
protokoll utvisa, att jag på riddarhuset afgaf 240
yttranden. Jag lyckades äfven att hos adeln förvärfva
ett ganska stort inflytande i alla de frågor, som
ej rörde Skåne, men när dylika förekommo, stod jag
öfvergifven af provinsens hemma varande adel och
tappade merendels i voteringarna. En annan för landet
mycket maktpåliggande fråga, som vid denna riksdag
fick sin lösning och i hvars afgörande jag lifligt
deltog, var den nya bränvinslagstiftningen, hvilken
med ens tillintetgjorde de förderfliga småpannorna.
Nu upplefde vi ett par glada och bekymmerfria år
i Malmö. Vi höllo ett godt men icke öfverflödigt
hus, hvarest gäster så väl från staden som landet
ofta sågos på middagar och alltid voro välkomna
om aftnarne. Sommaren 1855 hade vi den glädjen att
mottaga besök, först af min svärmor och sedan af min
broder; och dels i sällskap med dem, dels sedermera på
egen hand, företogo vi en mängd utflykter till länets
vackra herrgårdar och deras gästfria egare. Hvad som
dervid i hög grad gladde mig, det var den oförstälda
välvilja, som visades både mig oeh min hustru,
och det erkännande, som började komma mig till del
för mina bemödanden att befordra länets bästa. Föga
fästade jag mig vid, hvad i detta afseende vid en
mängd olika tillfällen personligen till mig yttrades,
ty sådant kunde vara förestafvadt af artighet och
inställsamhet, men jag kunde deremot icke underlåta
att i viss mån lemna uppmärksamhet åt uttalanden i
bref från aflägset boende gamla vänner eller en och
annan af provinsens aktade personligheter. Bland de
många dylika vitnesbörd, som jag bevarat, ber jag
att här få åberopa endast några få. Så yttrar den
frejdade professor Sven Nilsson 18 15/4 55, "att han
öfverlemnar sin fiskfauna såsom ett ringa vedermäle
af den högaktning äfven han delar för den upplyste
länsherre, som redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
