Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehålla grefvinnan Danners stora välde öfver
Fredrik VII – ett välde som försatte honom i en
mycket obehaglig ställning till Danmarks högadel
och bildade fruntimmerskretsar samt derigenom
omöjliggjorde hvarje hoflif i Köpenhamn. Efter
konungens död sökte grefvinnan att genom storartad
välgörenhet godtgöra forna förseelser, och den
ansenliga förmögenhet hon samlat öfverlemnades genom
hennes testamentariska förordnande nästan uteslutande
till fromma stiftelser.
Då jag i november 1859 afreste från Stockholm,
hoppades jag att i lugn få öfverlemna mig åt hemlifvet
och åt länets angelägenheter, från hvilka jag genom
mitt trägna komité-arbete måst så länge afhålla
mig. Jag trodde nämligen icke, att några särskildt för
Skåne vigtiga frågor skulle påfordra min ytterligare
närvaro vid riksdagen, men deruti misstog jag mig. Jag
måste åter dit uppresa, äfven denna gång till följd
af jernvägsfrågan. Denna hade under de sju år, som
förflutit, sedan jag lyckats genomdrifva beslutet
om en från Malmö utgående statsbana, vidgats efter
en förvånande måttstock. År 1853, i jernvägarnes
barndomstid, sträckte sig anspråken icke längre än
att möjligen kunna tillvägabringa dylika banor för
sammanbindning af de stora insjöarne sinsemellan
och med hafvet, på det man sålunda skulle kunna,
dels å jernväg, dels genom ångbåts- och segelfart,
underlätta utförseln af landets alster; och det var
i sådant syfte jag framlagt förslaget om en jernväg
Malmö–Jönköping. Öfverste Ericsson, som under den
derefter förflutna tiden uppgjort en fullständig
jernvägsplan för hela det södra och mellersta Sverige,
hade sett frågan från en långt vidsträcktare synpunkt
och föreslog nu sammanhängande jernvägslinier, hvilka
väl borde beröra men aldrig afbrytas af våra stora
insjöar. I sammanhang dermed yrkade han, att den
södra stambanan, i stället för att följa Lagaådalen,
borde dragas genom det inre af Småland till Nässjö,
hvarifrån densamma skulle afvika till Jönköping,
och borde Nässjö derjemte blifva utgångspunkten
for en framdeles blifvande jernväg genom det rika
Östergötland. Verkstälda undersökningar visade
grundlösheten af de farhågor, man hittills hyst för
framkomsten genom det höglända och brutna Småland;
och då härtill kom, att det södra Sverige hade att,
genom Nässjöliniens antagande, framdeles emotse en
temligen rak och kort förbindelse med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>