Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudstaden, var det naturligt, att jag till alla
delar skulle ingå på Ericssons plan, hvilken redan
innan den framlades blef mig meddelad. Densamma var
äfven af regeringen antagen, och i öfverensstämmelse
dermed föreslog kunglig majestät vid 1859–60 års
riksdag, att södra stambanan skulle från Falköping
ledas genom Jönköping öfver Tenhult till Nässjö och
derifrån vidare förbi och i närheten af sjön Salen
till Finjasjön.
Om, såsom antagligt var, denna regeringens af
samtliga myndigheter understödda plan vann riksdagens
godkännande, var min närvaro vid frågans afgörande
obehöflig; och jag hade på denna förutsättning grundat
hoppet att ostörd få qvarstanna i Skåne. Beklagligtvis
började dock redan vid denna tid de sedermera
så ryktbarvordna jernvägsunderhandlingarna, med
åtföljande kompromisser och löften om ömsesidigt
understöd, att vinna inträde i representationen, om
hvilket allt jag snart erhöll upplysning. Jag stod
nämligen i liflig brefvexling med flere af mina i
hufvudstaden varande vänner, hvilka alla visste,
att jag i händelse af behof – men endast under
sådan förutsättning – vore beredd att till riksdagen
uppresa. Dessa gåfvo mig under januari och februari
månader täta underrättelser om ställningen. Med full
visshet kunde de väl icke yttra sig om det spel,
som i tysthet bedrefs, men alla meddelanden stämde
dock deruti öfverens, att inom statsutskottet de nya
uppslagen i jernvägsfrågan leddes af general Bildt,
professor Carlson och ryttmästare Tornérhjelm,
hvilka lyckats derstädes genomdrifva förkastandet af
södra banans riktning åt Nässjö, hvaremot Lagalinien
af dem ifrigt förordades. Anledningen härtill vore,
enligt hvad man påstod, att söka i löften gifna åt
det norra mälarepartiet. Om Nässjölinien godkändes,
fruktade nämligen detsamma att bearbetningarna för
en östgötabana skulle blifva så starka, att alla
förhoppningar om jernväg norr om Mälaren komme att
för en längre tid stå tillbaka; och derför hade man
beslutit att, såsom det kallades, till förmån för
nämda parti "escamotera" den södra banan. Af alla
dessa skäl påyrkade man ifrigt min snara uppresa,
I hvad mån ofvan antydda förutsättningar voro riktiga,
blef det mig ej möjligt att vid min ankomst till
hufvudstaden med full visshet utröna. De hade dock
mycken sannolikhet för sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
