Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyckligtvis husets goda rykte så stadgadt, att detta
missöde icke inverkade på dess anseende.
Tre dagar efter lägret anlände konung Karl med
sin drottning och den unga prinsessan Lovisa till
Malmö, hvarest både de kungliga personerna sjelfva
och större delen af deras talrika följe bodde i
landshöfdingeresidenset.
De båda dagar deras majestäter uppehöllo sig i Malmö,
gåfvo vi för dem större middagar, och sista aftonen
af deras dervaro hade Malmö stad för dem anordnat
en festlig bal på Knutssalen.
Under loppet af sommaren 1860 afled landssekreteraren
i Malmöhus län Bråkenhjelm. Den tjenst han innehaft
var ganska inkomstbringande, ehuru på långt när icke
till den grad ryktet hade att omförmäla. Följden
deraf blef, att en stor mängd sökande, hvaribland
flere särdeles utmärkta personer, anmälde sig
att blifva hans efterträdare. Af dessa äro nu
två landshöfdings och två justitieråd. Det skulle
derför hafva varit en ganska lätt sak att bland
dem utvälja en passande landssekreterarekandidat, så
framt afgörandet berott af mig ensam; och jag skulle
då troligen hafva dertill föreslagit endera af de
båda då varande revisionssekreterarne Rabe eller
Strandberg. Men saken invecklades derigenom, att en
annan sökande, A., lyckats åt sig utverka konung Karl
XV:s bestämda och flere gånger upprepade löfte att
erhålla denna plats. A., då borgmästare i Småland,
hade vid två riksdagar beklädt en framstående plats
och kunde ur sådan synpunkt ega rättmätiga anspråk
att motse uppfyllandet af denna sin önskan. Jag
var likväl öfvertygad, att han, oaktadt all sin
skicklighet, ingalunda var lämplig för den sträfsamma
landssekreterare-befattningen i ett län med mer än
300,000 invånare, och att han passade vida bättre på
en chefsplats än såsom underordnad. Äfven af andra
anledningar ville jag för ingen del hafva A. till
min närmaste man, och jag beslöt derför att med alla
de krafter, som stodo mig till buds, söka motverka
hans utnämning. Men om jag ville segra i denna mer
än vanligt svåra strid, så var det nödigt att mot
A. kunna uppställa en person, hvilkens öfvervägande
egenskaper såsom landssekreterare af ingen kunde
bestridas, och jag nödgades derför med saknad
öfvergifva de båda unga och lofvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
