Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Landshöfdingetiden (1858-1865)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åsidosätta formerna. Detta kunde endast ske derigenom,
att de båda bolagen först gemensamt öfverlade,
derefter åtskildes för att hvar för sig besluta och
slutligen åter kommo tillsamman för att till det
gemensamma protokollet aflemna sina fullkomligt lika
lydande beslut, hvarefter föreningen beseglades på
en god middag hos den gästfrie borgmästare Ödmansson.
Sedan således frågan kommit i det skick, att den
kunde underställas riksdagen, reste jag upp i
medlet af oktober 1862 öfver Göteborg och Frötuna
till Stockholm. På riddarhuset intog jag säte och
stämma för egen ätt, insattes, såsom jag önskade, i
statsutskottet och ingick der på riksgäldsafdelningen,
hvarest jernvägsfrågornas förberedande behandling
egde rum.
Det var lätt insedt, att, om jag af riksdagen begärde
statsbidrag för tre bibanor inom Malmöhus län, skulle
det blifva omöjligt att bereda framgång åt alla dessa
olika förslag. För att vinna det föresatta målet blef
det derför nödigt att kringgå eller rättare förkläda
frågan och under sådan form väcka den framställning,
som derom skulle göras; och i den motion, som jag
den 22 november på riddarhuset afgaf, begärde jag
derför statsbidrag för anläggning af en jernbana från
Helsingborg öfver Eslöf till Ystad, med sidobana till
Landskrona. Samtidigt väcktes af representanter från
de olika orterna särskilda motioner om jernvägar från
en hvar af städerna Helsingborg, Landskrona och Ystad
till Eslöf. På riksgäldsafdelningen, likasom sedermera
i utskottets plenum, hade jag många svårigheter
att bekämpa, innan framgång kunde vinnas för dessa
förslag. Att för de tre banorna ernå statsunderstöd i
form af anslag var omöjligt, och derpå var jag äfven
från början beredd. Deremot lyckades jag att för dem
anskaffa låneunderstöd på icke obilliga vilkor. För
Helsingborgs- och Ystads-banorna gick detta temligen
lätt, men bidrag till Landskrona-Eslöfbanan mötte
skarpt motstånd, till ej ringa del underblåst af
den täflan, som länge egt rum mellan de närbelägna
städerna Landskrona och Helsingborg. Hos riksdagen
blefvo samtliga dessa låneunderstöd sedermera
beviljade, så att hinder derefter icke förefans för
de olika banstyrelserna att påbörja arbetet.
Men det gafs äfven ett annat skånskt ärende, för
hvilket det var nödvändigt att påkalla ständernas
uppmärksamhet. Landtbruksinstitutet vid Alnarp hade
trädt i verksamhet under ganska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
