Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfegande bönder inom de båda skånska länen endast
1,395 mot 8,474 fästebönder af olika slag.
Oaktadt sålunda största delen af bondeklassen befann
sig i ett slags träldomstillstånd med åtföljande
arbetsskyldighet och hofveri, var dock under danska
tiden denna träldom i allmänhet mild, och det ansågs
såsom ett skatteböndernas privilegium, att den
jordeboksränta eller landgille, som af dem erlades,
ej kunde förhöjas hvarken af konung, adel eller
"geistlighet". Dertill kom äfven, att hemmanens
innehafvare merendels voro, om icke genom lag så
åtminstone genom häfd, tillförsäkrade att son efter
fader få, mot det en gång för alla faststälda måttliga
landgillet, qvarblifva vid jordens besittning; och
man kan derför ingalunda påstå, att deras ställning,
efter den tidens sed, var synnerligen beklagansvärd.
Genom föreningen med Sverige inträdde mångenstädes
rubbning i dessa förhållanden. Större delen af den
danska adeln föredrog att öfverflytta till det
gamla fäderneslandet och att för sådant ändamål
afyttra sina i Skåne egande gods. Dessa försåldes
hufvudsakligen till danska konungen (kronan), som
å sin sida i vederlag för Bornholm till svenska
staten öfverlät 18 sätesgårdar med underlydande
917 1/4 hemman, tillsammans enligt Cronholms politiska
historia uppskattade till ej mindre än 8,500 tunnor
hardtkorn. Konung Karl XI:s förmyndare hade dock,
såsom allmänt är bekant, icke för plägsed att åt
kronan bibehålla ens dess gamla jordegendom, ännu
mindre den genom kriget i Skåne nyförvärfvade. En
betydlig del af detta så kallade Bornholms vederlag
förskingrades således under form af förpantningar,
förläningar och skänker; och dervid förvärrades i ej
ringa mån frälseböndernas tillstånd, framför allt
å de gods, som kommo i händerna på krigsbefälet,
öfver hvars förtryck många klagomål framstäldes.
Att för öfrigt mycken oreda under tiden 1660–1680
egde rum i Skåne, synnerligen i kameralistiska
förhållanden, kan man taga för afgjordt. Karl
XI:s ordnande hand sträckte sig dock äfven till de
nyförvärfvade provinserna, och reduktions-kommissionen
fick der, likasom i det gamla Sverige, åtskilligt
att göra. Under tiden 1680–1697 indrogs till
kronan ett icke ringa antal gods, både på grund af
reduktionsbeslut och till följd af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
