Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innehafvarens ådagalagda otrohet mot det nya
fäderneslandet. Den skånska adeln klagade och
protesterade. Följden blef, att under tidernas längd
större delen af dessa egendomar återgafs till de
forna egarne eller deras rättsinnehafvare; och häraf
förklaras den olikhet, som i äldre kameralistiska
handlingar förefinnes rörande vissa af dessa i
fråga varande hemman. Sedan dock lugnet slutligen
återvändt och reduktionsdyningarne afstannat, blefvo
alla dessa förhållanden ordnade och införda i de tid
efter annan upprättade jordeböckerna, hvilka numera
ensamt ega vitsord i afseende på jordens natur och
den kameralistiska eganderätten till densamma.
Bland frälsebönderna under de vidsträckta
skånska egendomarne hafva emellertid sägner
länge fortplantats från fader till son, att
besittningsrätten till vissa af frälsehemmanen icke
skulle vara af godsens egare lagligen förvärfvad,
utan att dessa hemman i sjelfva verket tillhörde
kronan. Då en eller annan uppviglare förstått
att häraf begagna sig, har det ej sällan lyckats
honom att gifva ny fart åt dessa rykten, hvaraf
följden blifvit ansökningar från ett större eller
mindre antal frälsebönder att få till skatte lösa
deras innehafvande hemman. Sedan efter pröfning
dessa ansökningar blifvit vederbörligen afslagna,
upphörde vanligen dylika försök. Så blef dock icke
förhållandet åren 1867–69, då en f. d. korporal vid
norra skånska infanteriregementet, Samuel Tullberg,
uppträdde, såsom ledare för rörelsen.
Tullberg hade lyckats att från kammarkollegium
förskaffa sig åtskilliga utdrag ur 1687 års
rusttjenstordning, 1697 års rusttjenstlängd samt 1698
och 1706 års jordeböcker, af hvilka handlingar han
trodde sig finna, att en del nu under godsen hörande
hemman länge sedan blifvit till kronan
reducerade. Alla eller åtminstone det öfvervägande
antalet bland dem hade likväl sedermera genom
laga dom, kunglig resolution eller riksdagsbeslut
blifvit till rättsinnehafvarne återgifna; och af
sådan anledning kunde vitsord omöjligen tillerkännas
dessa af Tullberg åberopade gamla handlingar. Han
tolkade dem dock så, som egde de ännu gällande kraft,
och började med stöd deraf hålla sammanträden med
frälsebönderna inom provinsens olika delar. Hans
bearbetningar, som kunna spåras ännu längre tillbaka,
togo egentligen fart hösten 1867 och inskränkte sig
i begynnelsen till författande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
