Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af ansökningar om åbo- och skatterätt, i hvilket
afseende han uppträdde såsom fullmäktig för
frälsebönderna under Barsebäck, Ellinge, Rönneholm
m. fl. st.
Tullberg tillvägagick dervid med ganska mycken
klokhet och försigtighet samt blottstälde sig
personligen så litet som möjligt. Han skaffade sig
bland frälsegodsens bönder eller torpare ombud, som i
tysthet bearbetade öfriga underhafvande. Först sedan
sinnena voro sålunda förberedda började sammanträdena,
hvilka vanligen höllos nattetid och utgjordes af
personer, bland hvilka han ej behöfde befara någon
angifvare. Understödd af sina biträden sökte han vid
dessa tillfällen öfvertyga åhörarne, att kronan, men
icke godsegarne, vore rättmätig egare till de hemman,
frälsebönderna brukade, samt att, om han blefve
deras befullmäktigade ombud och de vore villiga
att tillskjuta hvad för rättegångens genomförande
erfordrades, skulle han, på grund af sina innehafvande
handlingar, besörja, att deras hemman blefvo
förklarade vara af krononatur, hvarefter desamma
sedermera för billigt pris skulle af nu varande
innehafvare kunna till skatte köpas. Att dessa
förespeglingar bland de väl förberedda åhörarne
vunno gehör är icke besynnerligt. De första
månaderna nöjde man sig dock med att till
konungens befallningshafvande ingifva massor
af skatteköpsansökningar, och att, så fort dessa
blifvit afslagna, deröfver hos kammarkollegium anföra
besvär. Diariibevis öfver handlingarnes inlemnande
tillstäldes de klagande af Tullberg samt benämdes
i allmänhet frisedlar. Efter att hafva erhållit
frisedeln nummer 2 (beviset öfver besvärens inlemnande
till kammarkollegium) inbillade sig de klagande vara
fria från alla förbindelser till godsegarne. Ännu
förhöllo de sig dock stilla, men i mån som rörelsen
tillväxte ökades modet, och Tullberg lät slutligen
förklara att för rättegångarnes bringande till
ett lyckligt slut borde frälsebönderna inställa
sina genom kontrakt åliggande arbetsskyldigheter
och tillika upphöra att betala de på hemmanen lagda
afgifter. Så skedde äfven, ehuru till en början med en
viss tveksamhet. På en och annan herregård återgingo,
efter några veckor och sedan förlåtelse erhållits,
de tredskande till fullgörande af sina åligganden, men
efter nya öfverläggningar började snart åter arbetets
inställande i vidsträcktare mån än förut, hvaraf en
naturlig följd blef, att godsherrarne inkommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
