Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IX. Landshöfdingetiden (1866-1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 januari reste jag med familj upp till
Stockholm för att öfvervara riksdagen. Att
frälsebondeförhållandena i Skåne derstädes skulle på
ett eller annat sätt blifva föremål för omnämnande
kunde man taga för afgjordt. Det dröjde ej heller
länge, förr än riksdagsmannen Ola Jönsson från
Kungshult väckte motion om aflåtande till kunglig
majestät af underdånig skrifvelse med begäran om
tillsättande af en komité för utredning af frågan
om, hvilka fasta egendomar jemte andra förmåner
och rättigheter i Skåne blifvit staten på det sätt
afhända, att kronan dertill har återvinningsrätt.
Så väl detta förslag som dess sväfvande motivering
nagelfors allvarsamt den 27 januari af mig och då
varande hofrättsassessorn Bergström och föranledde
icke till någon riksdagens åtgärd. Men kännedomen
derom, att saken kommit under öfverläggning hos
nationens ombud, likasom de artiklar, hvilka
med anledning deraf inflöto i åtskilliga skånska
tidningar, hvaruti de stora godsegarne i mörka färger
utmålades, bidrogo naturligtvis i ej ringa mån att
öka jäsningen. Ehuru ännu inga allvarliga oordningar
förekommit, blef det dock mer och mer nödvändigt att
draga Tullberg inför rätta för sina åtgöranden, om
ej derför att man vore viss på, att han skulle kunna
fällas, så åtminstone för att minska hans inflytande
hos allmänheten. Med mycket besvär hade man lyckats
att mot honom förskaffa sig ett och annat vitne,
och derefter utfärdades förordnanden för så väl
landsfiskal Holmström som förre kronolänsmannen
Ljungberg att såsom allmänna åklagare till laga
domstol instämma Tullberg för hans uppviglingar,
för det bedrägliga sätt, på hvilket han tillnarrat
sig penningar, samt de namnteckningar under af
honom begagnade handlingar, hvarom skälig anledning
förefans, att de blifvit falskeligen skrifna. Ännu
förelågo visserligen icke sådana skäl, att Tullberg
kunde på förhand häktas, men hufvudsaken var att
så skyndsamt som möjligt få honom till domstol
instämd. För sådant ändamål spårades han i många
riktningar af ofvan nämda åklagare – men förgäfves. De
ställen, der man trodde sig kunna finna honom,
genomsöktes noga, men, underrättad af sina utliggare,
hade han vanligen kort förut rest derifrån. Under en
sådan spaning träffade Holmström den från Stockholm
återkomna landshöfdingen i Kristianstads län, grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
