Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Landshöfdingetiden (1869-1874)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inristade orden: "Minne af den 18 september
1872." Drottning Sofia underrättade, att
konungen ämnade till min hustru öfversända
sin porträttmedaljong att i blått band bäras på
axeln. Densamma, infattad i dyrbara juveler, anlände
kort derefter och framlemnades på Oskarsdagen, som
tillika är min hustrus födelsedag.
Vid mitt företräde hos konung Oskar dagen före
begrafningen förklarade han sin afsigt vara att
låta måla och tillställa mig den aflidne konungens
porträtt. Då jag ansåg mig pligtig nämna, att jag
förut egde ett sådant, skänkt af konung Karl
sjelf, förföll naturligtvis denna fråga likasom
hvarje annat deremot svarande löfte. Deremot erhöll
jag i föräring af kronprinsen och kronprinsessan
af Danmark en särdeles dyrbar gulddosa med konung
Karls i juveler infattade afbildning. Detta minne
har för mig så mycket större värde som porträttet,
utmärkt väl måladt på elfenben och det mest lika jag
någonsin sett af den aflidne konungen, under många
år burits af drottning Lovisa.
Vid ankomsten till Stockholm för bevistande af den
kungliga begrafningen öfverraskades jag sorgligt af
den försämring, min broders helsotillstånd undergått,
sedan jag några månader förut träffade honom. Ehuru
både han sjelf och lifmedikus Lundberg lofvade
att noga underrätta mig om sjukdomens fortgång,
befarade jag vid skilsmessan, att vi ej skulle återse
hvarandra. Skriftvexlingen oss emellan fortsattes
dock oaflåtligen, och han afböjde hvarje gång
vänligt men bestämdt mina planer att resa upp till
hufvudstaden för att se om honom. Den 16 februari
underrättade mig Lundberg, att han var sämre, ehuru
ännu ingen ögonskenlig lifsfara visade sig. Den
24:de telegraferade samme man, att ett slaganfall
infunnit sig, hvarför jag påföljande dag reste upp
till Stockholm. På bangården mötte mig doktorn, som
ledsagade mig till min ännu lefvande broder. Till min
glädje igenkände han mig, men de ord han framstapplade
var det mig ej möjligt att förstå. Denne trofaste väns
och broders död den 28 februari 1873 gick mig djupt
till sinnes och har efterlemnat en stor tomhet för
hela mitt återstående lif. Efter att hafva ombesörjt
hans begrafning och bouppteckning återkom jag den 15
mars till Malmö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
