- Project Runeberg -  Minnen från Carl XIV:s, Oscar I:s och Carl XV:s dagar /
II:321

(1884-1885) [MARC] [MARC] Author: Carl Fredrik Akrell, Samuel Gustaf von Troil, Per Sahlström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med boken i hand? Sahlström bragtes dock ej genom
dylika anfall till tystnad, tvärtom de ökade
hans energi och lifvade hans vältalighet. Han
mötte sina fåkunniga motståndare med högburet
hufvud och försvarade sin sak med en utomordentlig
kraft; han visade huru okunnigheten och råheten
voro tvillingssyskon, han erinrade om dessa hans
motståndares egen låga bildningsgrad, om deras
redlöshet då det gälde att i skrift uttrycka sig, om
deras obekantskap med de frågor i hvilka de skulle
yttra sig, och frågade om de verkligen ansågo den
vara en sämre medborgare och en dålig arbetare,
som icke behöfde gå till socknens klockare, för att
få en länsmansorder uttolkad?

Vid alla följande riksdagar, som Sahlström
bevistade, påyrkade han kraftigare åtgärder för
folkundervisningens ordnande. Ju längre han verkade,
desto större framgång rönte hans sträfvanden i denna
fråga, likasom i många andra.

Vid slutet af 1856–58 årens riksdag tog
han ett hjertligt farväl af sina vänner bland
riksdagsmännen. "Min helsa är nu bruten – sade han –
och jag behöfver hvila. Ingen bör såsom offentlig
man öfverlefva sig sjelf, och det skulle blifva
fallet med mig, om jag längre fortsatte. Arbetet
kommer att fortsättas af yngre och kraftigare män
och jag önskar er af hela mitt hjerta lycka och
framgång. Blifven eniga att kämpa om det rätta,
ty enighet gifver styrka."

Frågar man om Sahlström utöfvade stort inflytande och
var uppburen inom bondeståndet – så måste vi derpå
svara: nej. Beviset derför ligger nära till hands. Vid
1844 års riksdag invaldes han till fullmäktig
i riksgäldskontoret. Han befans dertill särdeles
lämplig, han visade sig uppmärksam och allvarlig, men
så sjelfständig att han vid den följande riksdagen
– icke återvaldes. Hans plats intogs af en annan
ledamot af bondeståndet, som gjorde inga förtret,
och fann sig endast besvärad då han nödgades skrifva
sitt namn, hvilket arbete föreföll honom mycket
olägligt. Endast två gånger och med lång mellantid
var Sahlström statsrevisor, fastän han dertill genom
sin stora sakkännedom var företrädesvis passande. Vid
många ömtåliga tillfällen då mod och sjelfständighet
fordrades, togos dessa egenskaper hos Sahlström
i anspråk för ståndets räkning. Han undandrog sig
aldrig de förtroenden, som ståndet lemnade honom och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:58:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/akrell/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free