Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
alltid var och förblef sig likt. Mera har jag icke
fog att härom orda, och detta blott för att öppet
erkänna de tänkesätt, jag då hyste och sökte försvara.
Häris Jansson emottog nu utan betänklighet eller
motstånd den talmansstol, som förut var honom ämnad,
hvaröfver Ruthberg ej kunde dölja sin förbittring,
som snart visade sig i öppna anfall mot Hans
Jansson och hans politiska vänner; Ruthberg,
deri understödd af Bengt Gudmundsson och David
Andersson, mera försigtigt, fast ej mindre kraftigt,
af Strindlund och hans gamla parti. Det kan lika
litet förnekas att denna förflyttning var af ganska
menlig inverkan på bondeståndet, som härigenom
förlorade större delen af den motståndskraft, som i
dess klokaste och främste talares personlighet låg
förvarad, som att den förändrade sinnesstämningen
förlamade många anmärkningar, som eljest framkommit
mot inrotade missbruk och hvarjehanda ekonomiskt
betryck. Medgörligheten hos ståndet var och förblef
stor; och när någon allvarligare fordran framstäldes,
sades den hafva emanerat från aspiranta statsekonomer
och halfherrar, en benämning som de servila
tidningarne, äfven under senare riksdagar, flitigt
begagnat. Den enda och hufvudsakliga likstämmighet
som nu förefanns, var i frågan om den lika arfsrätten,
hvarvid dock Strindlund hade oförsyntheten att med
endast 5 kamrater infinna sig hos konungen, för att
söka motverka densamma. Det under i fråga varande
riksdag uppgjorda representationsförslaget vann
icke någon framgång; men i stället framkom Bengt
Gudmundsson med det af Gustaf Hjerta fabricerade,
hvilket då och under påföljande riksmöten utgjort ett
tvistefrö emellan fraktionerna och till ytterlighet
bevisat den stela konservatismen hos bondeståndet,
när verkställigheten kommit ifråga[1]; härvid af det
ingalunda giltiga skäl, att större delen af dess
ledamöter befarade, att från deras lönande eller
hedrande platser blifva förträngda af mera kunniga
och bildade män, med hvilka de icke kunde hoppas
mäta sin egen förmåga. Denna strid om bondeståndets
så kallade renhet, har regeringens och det gamlas
kämpar oförtrutet underblåst, för att söndra ståndet
inom sig sjelft och för att bibehålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
