Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
många och mig föga lugnande, emedan tillbakaskridandet
till det gamla förmärktes mer än förr;
anslagsfordringarne tillväxte och de privilegierade
ståndens öfverlägsenhet, liksom deras anspråk, syntes
utsträcka sig. Hit kan hänföras det förhållande, att
den liberala minoritet, som hittills på riddarhuset
för det allmänna offrat både tid och talanger, numera
upphörde att der infinna sig, och bland hvilka jag
isynnerhet saknade hrr Hallenborg och Nils Westfält. I
bondeståndet hade hr Hamilton åt regeringen förskaffat
en pålitlig anhängare i den nu utnämnde talmannen,
Nils Pehrsson från Kronobergs län, hvilken icke
underlät att, der så ske kunde, befordra hennes
önskningar och afsigter. Konstitutionsutskottet,
hvaraf jag nu var ledamot, förmådde icke fullgöra
sin pligt att kontrollera regeringens handlingar,
mest genom svek af Ruthberg, som hänförd af gammalt
agg och motsägelseanda, icke kunde förmås att i
voteringarne förena sig med borgare- och bondeståndens
ledamöter, hvadan dessa i de flesta fall befunno
sig i minoriteten. Förstärkta statsutskottet sökte
väl att i allmänhet återhålla anslagsfordringarne,
men som det beklagligen är vanligt, att en eller
annan ledamot deraf kan förledas att afvika från
sitt stånds intresse och mening, så skedde äfven
nu. Om reformförslagen ventilerades vidlyftigt utan
framgång, stridigheterna mellan stånden fortsattes,
och riksdagens sömnaktiga gång underlättades icke
af några synbart framstående män eller resultat. På
detta sätt uppfattades denna riksdags förhandlingar
af många och äfven af mig, som deraf erfor en
så djup smärta och afmattning, att en lång tid
efter återkomsten behöfdes för återvinnande af den
sinnesspänstighet, som erfordrades för att rätt
bedöma förhållandet och deröfver till kommitenterna
afgifva min redovisning.
Början och fortsättningen
af 1854 års riksdag utvisade lyckligtvis ett bättre
förhållande. Göromålen erhöllo då en vida raskare
gång; ledamöterna i allmänhet syntes af inre eller
yttre påtryckning vara uppmanade att bättre iakttaga
sin pligt att bevaka det allmännas rätt och
fördelar. Många reaktionärt eller konservativt
sinnade, och deribland den nu ändtligen till talman
utsedde Nils Strindlund, måste gifva vika för en
vaknad tidsanda, och åt denna lemna det utrymme,
som icke utan äfventyr ansågs kunna densamma
förnekas. Till företeelserna under denna riksdag kan
sålunda räknas: Konstit. utskottets större
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
