Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
endast en stark, väl öfvad och väl anförd
skärgårdsflotta kan och bör utgöra vårt egentliga
sjöförsvar.
Den långvariga striden angånde skattereformen eller
rättare ränteförenklingen slutades nu ändtligen genom
ständernas beslut och kungl. förordningen af den 11
maj 1855. Denna minskar icke i någon mån skattejordens
bördor, utan blott afjemnar dem, samt utgör en högst
enkel utöfning af den klaraste rättvisa och hade
här ytterligare icke behöft nämnas, om icke för
att antyda det oriktiga deraf, att tillmäta friherre
Palmstjerna en förtjenst af att omsider ha förmått
sig till kontrasignerandet af författningen, hvars
grunder han så länge och ihärdigt ogillat. Sådant
beröm har han likväl erhållit, hvilket jag tillåtit
mig offentligen förklara vara oförtjent, emedan det
enligt mitt begrepp måste vara en ministers pligt
att stå eller falla med den princip, som han envist
och länge vidhållit.
Den af mig vid denna riksdag afgifna motion om
tillsättande af inspektörer öfver folkskolorna
förkastades af bondeståndet, ehuru jag om lämpligheten
och behofvet deraf rådfört mig med den häruti mest
kompetente skolman, hr rektor Siljeström, samt
erhållit hans tillstyrkan. En blekingsbo, Jöns
Persson, gjorde den artigheten åt vår urskilning,
att han väl medgaf inrättningens nytta, dock endast
i det afseendet att den beredde inspektörerne
tillfällen till lustresor och gästabud på prest-
och herrgårdarne. På detta sätt bedömdes då en
institution, förutan hvilken jag är fullt öfvertygad,
att skolan förfelar dess stora ändamål: vår allmoges
och den lägre klassens sanna upplysning och moraliska
förkofran. Emellertid har jag anledning hoppas den
tid vara för hand och ganska nära, då detta behof
skall inses och varmare behjertas.
En ledsam erfarenhet, som jag nu gjorde och som äfven
rörde det allmänna, anser jag, för följdens skull,
kunna omförmälas. Svartling från Östergötland, en
man med ljust och redigt hufvud samt ledig talgåfva,
hade vid föregående riksdag visat sig tillhöra den
liberala sidan, vunnit förtroende af mig och många
andra samt ofta följt och instämt i de åsigter jag
hyllade. Nu ville ödet, att vice talmansplatsen,
efter fleres nekande att vid Strindlunds sida intaga
densamma, slutligen erbjöds åt Svartling, som genast
anförtrodde mig sin tvekan med begäran om råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
