Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En riksdagsbondes anteckningar II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prinsen-regenten och biskop Fahlcrantz med den nätta frågan:
"var det icke bra?" jag tror nästan, att han sade:
"roligt, ers höghet, att den frågan gick igenom
i –utskottet.". Hvad den frihet ändå måtte vara
ljuf, som så kan uttrycka sig, och resignationen
stor å andra sidan! Det hela torde likväl närmast
kunna förliknas vid ett godt sällskapslif, der en
hvar med uppmärksamhet på sig sjelf dock anser
sig likberättigad; jag skulle blott önskat, att
ostentationen vid festen varit något mindre; men
denna utgör ju vår nations allmänna arfsynd.
Ändtligen och efter nära 1 1/2 års tid fortsatt
riksmöte samt för sista gången den 13 mars 1858
bevistadt brandstods-direktionssammanträde var det
mig förunnadt att till hemmet återkomma, för att
der i stillhet söka återvinna lugn och krafter,
samt anställa reflektioner öfver hvad jag under
denna period erfarit. Dessa ha varit mig bittra
nog, och jag kan icke undgå att öppet erkänna min
vedervilja och mången gång ytterliga ledsnad öfver
den blindhet, hvarmed mogna män kunnat ställa sig
under ledning af några intrigörer och lycksökare,
af hvilka en och annan på förståndets vägnar just
icke varit särdeles väl utrustad, men dock velat
herska öfver andras tänkesätt, och hvad mer är,
deruti lyckats. Att sådant icke är utan exempel
från förra tider, vet äfven jag ganska väl, men
just derför och emedan svenska allmogens nuvarande
ställning, dess större upplysning och moraliska
belägenhet är helt annorlunda än den tiden, måste
det vara af så mycket större angelägenhet, att den
rätta och förnuftiga sjelfständigheten icke blir
tillspillogifven, utan som en nationalskatt ansedd
och bevarad. Mig är icke obekant, att jag genom
detta sätt att känna, tänka och handla, kommit att
af några ståndsbröder anses för ensidig och envis
samt i fråga om grundsatsers vidhållande någon gång
nog sträng i mina uttryck. Detta må till en viss grad
medgifvas; och jag har dertill föga annat skäl att
förebära, än att jag trott mig finna hos många alltför
ringa både uppfattning och bedömande af de pligter
ett riksdagsombud åligger och saknat den stadga i
principer, som jag ansett lika angelägen. Äfven har
jag af ställningen inom ståndet någon gång funnit
mig uppmanad att väcka medvetandet af ståndets såväl
moraliska styrka som dess politiska betydenhet,
samt nyttan och behofvet att samma rätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
