| II:236 |
Afskedsord till länets invånare. Malmö stads afskedsfest. Allmänt omdöme om min landshöfdingeverksamhet.
Min offentliga verksamhet var nu slutad, och jag skyndade derför att, så snart underrättelse om mitt afskeds beviljande den 9 april anländt, samma dag hembära länets invånare min afskedshelsning genom nedanstående kungörelse:
"Till Malmöhus läns invånare!
"Under den 8 innevarande april har, på min derom gjorda underdåniga begäran, kunglig majestät behagat entlediga mig från landshöfdingebeställningen i Malmöhus län.
"Redan sistlidne september månad anmodade jag edra ombud, medlemmarne af det då församlade landstinget, att för eder tillkännagifva min afsigt att denna vår lemna en befattning, som jag i 22 1/2 år innehaft, och hvilkens utöfning alltid hos mig efterlemnat angenäma minnen. Min afgång kan således icke för eder vara oväntad. Äfven jag har derpå länge varit beredd; men det oaktadt kan jag icke utan vemod till eder frambära mitt sista offentliga ord. Detta ord är afskedets och tacksamhetens.
"Till länets samtliga militära, civila och ecklesiastiska myndigheter ber jag att få uttala min varma erkänsla för det tillmötesgående, som blifvit mig visadt vid de många tillfällen, då jag med dem stått i beröring. Särskildt tackar jag derjemte landstatens tjenstemän af alla grader för det nit och det ordningssinne, hvarmed de skött sina ansträngande, svagt aflönade befattningar och så handhaft dem åliggande uppbörd, att under nära ett fjerdedels århundrade icke den ringaste balans eller försenade redovisning förekommit.
"Eder alla länets öfriga invånare, så i städerna som på landet, hembär jag slutligen min uppriktiga tacksägelse, ej blott för den tillgifvenhet och välvilja, som blifvit mig visad under min långa förvaltningstid, utan äfven för den vackra anda, den
företagsamhet och den sammanhållning, för hvilka I städse utmärkt eder. Det är deruti förnämsta orsaken torde böra sökas till det länets förvånande framåtskridande i alla riktningar. Offentligen kommer jag numera icke att dertill kunna bidraga; men likasom jag ämnar fortfarande bland eder nedslå mina bopålar, skall jag äfven fortfarande med samma varma intresse som hittills följa edra angelägenheter, och mina bästa, mina uppriktigaste önskningar skola städse hafva till mål: Malmöhus läns lycka och välgång."
II:237
Sedan jag på detta sätt tagit afsked af alla, undvek jag sorgfälligt de vid dylika tillfällen ofta öfliga resorna till städer och herregårdar, emedan deraf följande tillställningar och afskedstal skulle hafva förefallit mig allt för tröttande och upprörande. Deremot erkänner jag öppet, att jag gladde mig öfver de uppsatser, som i länets tidningar inflöto angående min förflutna embetsverksamhet, likasom äfven öfver de flerfaldiga bref och adresser, som i samma syftning till mig aflätos, emedan de alla inneburo ett välvilligt erkännande af hvad jag uträttat.
Den 24 april gaf Malmö stad för mig och de mina en storartad fest, vid hvilken omkring 200 damer och herrar närvoro. Ännu flere hade anmält sig att deruti deltaga, men utrymmet tillät det icke; och af enahanda anledning kunde ej heller afseende fästas vid de likartade framställningar, som från många landtbor inkommit.
Den vackra Knutsalen företedde med sin rika upplysning och de många lefvande växter, hvaraf den var öfverfyld, den ståtligaste anbick. Efter hela dess längd hade man dukat ett dubbelt hästskobord, till hvars prydande stadens invånare lemnat sitt dyrbaraste bohag, och vid hvilket de framför mig och min hustru varande platserna hade lemnats tomma, på det vi skulle kunna se och synas af alla.
Det var dock hvarken det lysande i anordningarne eller de vackra och hjertliga talen, hvilka vid detta tillfälle höllos, som utgjorde festens glanspunkt. Denna var egentligen att söka i de närvarandes oförstälda välvilja och i den saknad, som allmänt uttrycktes öfver vår afflyttning ur landshöfdingeresidenset.
Denna mig och de mina visade artighet var det omöjligt att genom någon slags bjudning återgälda, då vi redan börjat
| II:238 |
Denna Malmö stads afskedsfest utgjorde slutstenen i mitt offentliga uppträdande. Min nära 23-åriga landshöfdingeverksamhet hade dermed upphört. Att öfver denna senare fälla något omdöme tillkommer minst af alla mig sjelf. Hvad jag dock med godt samvete kan förklara är, att länets och dess invånares bästa utgjort föremålet för alla mina sträfvanden; att sidoinflytande, från hvilket håll det än velat göra sig gällande, aldrig lyckats att hos mig vinna insteg; att jag sökt så vidt jag förstått göra alla lika rätt, hög och låg, fattig och rik, samt att jag bemödat mig att upprätthålla landshöfdingeplatsens anseende.
Härmed afsluta vi Troils egen framställning, blott tilläggande, att
han fick öfverlefva sin närmaste efterträdare, den ännu i mannaålderns
kraft plötsligt aflidne Axel Adlercreutz. Få månader senare kom
budskapet om den gamle höfdingens bortgång. Han afled i Malmö, der han
så länge vistats, den 3 november 1880, omgifven af maka, dotter, måg
och barnbarn. Hans jordefärd gaf ett nytt vitnesbörd om det kära minne
han efterlemnat i Malmöhus län. -- Porträtt och biografi infördes i Ny
Illustrerad Tidning samma år.
