Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänligen för flit och god förning, vilja vi göra eder
samma tjänst igen, när eder stund varder för handen.»
»Å nej, nej, I vredgens icke, ädla fränka, men jag
vill stanna på gården var dag och stund, förbidande
min herres brevdragare.»
Snart frestade man ånyo; denna gång var det ett
övermåttan präktigt gravöl med hundrade inbjudna
från när och fjärran, och vem visste om fru Anna
ej där finge tidender från Köpenhamn genom någon
riddare. Slikt gästabud borde hon ej avstå ifrån.
Fru Anna skakade på huvudet, och ögonen blevo svarta
av skrämsel, så fruktade hon döden. Till intet pris
gästade hon den gård, där riddaresalen dragits med
likkläde.
Så var det den unga Benedikta, som skulle äkta riddare
Knud till Stenstrup och därför så minneligt bad sin
hjärtans morsyster reda hennes hår.
Men återigen svarar fru Anna avvärjande. Hennes
händer ha blivit alltför darrande för att röra vid
brudelin. De få alla ha henne det förlåtet, att hon
sitter på Nääs lik en frusen och töcknig vinterdag,
som längtar sol och värme.
Och en morgon lyser solen så klart, att alla
moln brista. Vinden blåser frisk från havet, men
flyttfåglarna draga dock i långa stråk bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
