Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dolda porten – till hans möte, hans famn. Men
plötsligt börja benen skälva så underligt. Hon grips
av yrsel och kan endast med möda få några flämtande
ord över läpparna, en uppmaning till liten Karen att
skynda av alla krafter emot ryttareskaran och mäla för
herr Anders, att han skall sitta av hästen och ej rida
fram till slottet utan flux bege sig till trollhögen.
Karens snabba fötter tyckas omskapade till vingar,
så fort hastar hon nedåt vägen. Men fru Anna
böjer sig ned och lögar det heta ansiktet, då är
det som gungade marken under henne. Hon famlar med
händerna. Det svartnar för hennes spejande ögon. Gud
sig nådeligen förbarme, är det icke trollens gäckande
skratt hon hör? Guds moder Maria, skall ej hon bistå
i denna nöd. Isande genomfar henne hågkomsten om,
att hon är oren – utestängd från kyrkans skyddande
vårdnad! Hon glider och glider; nu är hon helt nära
Saxåns svarta, stormpiskade vatten. Det är en rämna i
muren, böljorna stänka högt upp mellan de nedrasande
stenarna. Hur har hon kommit hit? Hon orkar inte kämpa
emot. Fotfäste! Fotfäste! Allting är så slipprigt,
så gyttjigt. Vinden sliter i kappan, drar den med sig,
kastar sig plötsligt med rytande dån över den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
