Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vacklande unga kvinnan. Och fräsande suga de ettriga
vågorna sig fast vid kjortelfållar och mantelbräm,
som gällde det att få triumfera över ett stordåd. Fru
Anna mister sansen.
– – – – – – – – – – – – – –
Men när herr Anders stormar upp för högen, märker han
ej orkanens raseri. Att han snubblar över stenar,
som slungats upp ur ån och halkar på lerklumpar,
aktar han föga.
Med ömma namn och glad iver ropar han, och söker
runt hela den vidsträckta högen sin älskade Anna. Det
är nästan som om han med ens riktigt minns, att hon
är hans viv, och att han en lång tid saknat hennes
blida åsyn. Han minns med het trängtan hennes vita
armar kring sin hals, hennes unga, fasta bröst och
det röda guldhårets glimmande rikedom. Allt detta är
hans egendom. I kungens Köpenhamn har han dansat med
så mången en däjlig jungfru, och bland annat har han
– icke snärjts i älskog – men lekt lusteligen med
jungfru Ellen Brahe till Mygdal. Hennes skratt har
förföljt honom ända till sista vägkröken. Men i denna
stund är det en vissnad ros. Han vill finna Anna,
vill gå hem hand i hand med sin hjärtans husfru, vill
sitta vid spisen med henne och barnen, långt, långt
från Ellen Brahes alltför röda och yppiga skratt,
ty föllo rosor från hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
