Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ringde, men ej var det de tungfotade människorna till
ära. Det var älvornas ljusa nätter och arla mornar
de ringde in.
Herr Anders sitter på sin häst, båld att skåda. Hövisk
och vän är bruden, gömd i den stora brudvagnen som
pärlan i musslans skal. Hon håller enligt skick och
bruk ögonen nedslagna, men den morska, raka näsan
och den korta, framskjutande hakan jäva all blyghet.
I en vid halvkrets trängas bröllopsgästernas vagnar
och hästar, medan brudgummens talman med ett långt
och sirligt ordflöde önskar bruden all tänklig lycka,
och än högtidligare och siratligare ger brudens
talman svar, medan de båda, för vilket allt detta
sker, otåligt bida den sista blomstrande meningen.
Slutligen faller tystnaden, och brudgummen hastar
att från sadeln sträcka sin kraftiga överkropp in
mot brudvagnen och lutad över sin brud, kysser han
henne. Hon borde ej se upp, ingen sedesam jungfru
tillåter sig det, men stolts Ellens vita ögonlock
flyga till väders som fågelvingar, och hennes starka,
bruna ögon möta riddarens med en ärlig och lugn
blick.
Så blir det liv och rörelse, det är ej längre tvenne
följen utan ett, brokigt, sammanblandat. Det blickas
kärligt från ungersven till tärna, det skämtas
minnesgott mellan grånade riddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
