Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Anders däremot skådar den väna fru Anna. Hon
lyfter den svarta slöjan och han ser de djupa
stjärnögonen, den veka munnen, ett ansikte vitt som
blekt lärft och håret, det röda gullhåret, som hänger
i trötta och tunga länkar fram över bröstet.
»Min hjärtans herre», säger hennes röst, sprödare än
någonsin tillförne. »Fuller är jag arma i trollens
våld, men ha de förunnat mig en kort frist denna sista
natt före eder vigsel. Ädle och stränge husbonde,
platt intet ont vållar jag eder, men låt mig till
tolvslaget rungar från tornet få dela eder bädd,
ligga på eder arm som immer i min lyckas dagar. Vid
midnatt hämta trollen mig åter, men står det i er
makt att förkorta mina kval, ty kärlek tager bot,
där den tog sot, och min själ varder förr frälsad,
om I varkunnar er över min allt för heta jordiska
älskog. Bergtagen blir den, som älskar sitt hjärta
sjukt. Frälsad blir den, som varder älskad tillbaka
och värnad i sin yttersta nöd.»
Stolts Ellen lyssnar, men hör intet. Dock säger hon
med höjd stämma:
»I ser i syne, riddare, en vålnad ser I försann. Är
det fru Anna, så han I letat henne länge nog i Saxåns
vatten. Intet han I hädanefter med henne att skaffa.»
Herr Anders vrider sig vankelmodigt som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
