Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den, vilken ej vill dräpa en sovande. Helst ville han
rusa härifrån, men står som fastnaglad. Blodet dunkar
i hans tinningar, och strupen är torr. Att hans brud
talar gäckande och trotsigt hör han, men så svagt som
vore hon långt borta. Genom ett oavbrutet sus tränga
orden till honom:
»Jag är dig livet», säger hon, och det är ett slags
hård ömhet i den malmklingande rösten. »Vi ruvar du
över ett förflutet?»
»Det kallar på mig», mumlar herr Anders. »Det fångar
mig med en underlig makt. Jag vånne, jag aldrig lytt
ditt råd och gått hit ned. Mina järnhandskar båta
föga.»
»I leda trollgarn låter du snärja dig, förgätandes,
att jag är din trolovade brud. En hustru tör vara
dig nog. Välj, herr Anders, mellan människa och
trollpacka.»
Han studsar inför det spjutvassa talet, som stinger
hans innersta. Kunde han blott röra sig ur fläcken,
åter hör han den svarta kvinnan. Ångest och själavånda
skära sönder mörkret utan att det dock ljusnar.
»Tiden lider, käraste hjärta! Jag hör trollen gny. De
passa sin stund. Länge, alltför länge har du låtit
mig stå i förbidan, innan du kom. Och dina tjänare sökte mota
mig bort med hugg och slag. Nu gäller det minuter, några få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
