Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I trollens våld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herr Anders minns falken, hon tämde, och han tycker,
att hans ögon äro i fara för hennes klösande, vassa
naglar.
En morgon, då han som vanligt stått och stirrat länge
på portens olycksaliga låshammare och beslutat att
bräcka den dädan, faller dunkel över hans blick, som
miste dagens sol sitt sken. Hur hans hand stryker
över ögonen, blir synen matt. Han tycker, att hans
ögonglober äro två slocknande ljus; snart för alltid
förbrunna.
Det är gille på borgen, och inom kort skall jakten
gå över fälten. Han hör sina vänners raska steg i
förstugan, hör också de gnäggande hästarna, som ledas
in på borggården, hör hundarnas ivriga skall, men står
som lödd till portstenen. Han är blind. Det är ingen
mardröm, men törhända ett trollskott. Blind! Blind! – Den
starke mannen skälver som ett övergivet barn,
ty vet han nu varken väg eller led.
Hans huvud stödes mot det kyliga eket. Porten är hans
fattiga tröst till dess någon kommer.
Han kunde ropa, men tårarna svälla i strupen, och
icke må en rikets höge herre snyftande tigga om en
hjälpande hand.
Där han står, spränga tankarna genom hans huvud som
fiender han ej kunnat övermanna. De håna honom för
hans rädsla för trollen. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
