Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Svenske kungen är fast ung och oprövad. Han lärer
full lyssna till det tal, som flitigast ringer honom
för öronen, och hans favorit, general Sperling står
dig emot», sade Jutta dystert. »Allt lägger Sperling
dig till last. Han är hård och blodtörstig, ser beständigt
till sin egen förmån och vill andras undergång. Han står
dig emot», upprepade hon ångestfullt. »Du är för god
och ärlig för en tocken rå slagskämpe.»
Jörgen Krabbe lekte med Juttas vita händer och
genmälde sorglöst:
»Låt du mans Sperling spy gift och snacka. Han kan
varken tvinga mig att fly eller förmå bödeln att
halshugga mig. Dryg och dum blir väl på ändalykten
stum. Jag har din tillit, Jutta. Den är min
samvetsfrid.»
Hennes tillit! Hon kände sitt hjärta sammandragas i
vånda. Måtte hon icke krävt för mycket. Gjorde hon
ej klokare i att låta honom följa sin blida lust
att skämta i muntert lag, till fägnad både för dansk
och svensk. Ansvaret torde vara Jörgen en mäkta tung
börda, ty hans håg hade hittills lekt okuvad och utan
att böjas under ok. Glad hade han varit till allas fröjd
och ingens skada. Varför skulle hon göra honom till en
tapper krigare? Strid var icke för Jörgen Krabbe.
Mekaniskt strök hennes hand över hans hår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
