Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jutta Krabbe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och mot hans kind. All stolthet och maktlystnad smulto
ned och oändligen vekt talade fru Jutta:
»Mitt sinne är oroligt för din skull, Jörgen. Du är
ej den, som kan trotsa svenske kungens slyngelenvishet
och Sperlingens grova hätskhet.»
»Sperling är helt simpelt en lycksökare, allra
käraste hjärta, uppblåst och skramlande som en tom
tunna. Honom skulle jag helst undvika, det medger
jag. Han kliver på i medgången, som om han ensam hade
rätt till den. Kung Karl däremot ser till redbarheten,
det likar mig bättre. Utan fruktan skall jag mäla,
vad sant är.»
»Men skall du bli trodd?»
Hennes stolthet pinades av de ord, vilka kvidande
ville över hennes läppar: jag löser dig från
ditt löfte! Hon borde ha sagt, vad hennes tankar
förestavade: Intet är mig dyrbarare än vår lycka och
fred! Men de Thottars ättling tvingade tillbaka det,
som väl månde nämnas ömklig svaghet, ty hon mindes
i detsamma sina mäktiga bröders ohöljda hån över Krabbes
blötsinne och Rosencrantzarnas gäckeri över, vad de kallade
hennes makes »krumsprång på ömse sidor Sundet». Hon hade
också en gång mött Sperlings elaka, tennblanka ögon, när
han försmädligt flyttade blicken från Jörgen till henne, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
