Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det vett, som pryder själen och förädlar tankens
villande lopp.
Han är icke alltid ute i avyttringsaffärer, den
förträfflige Lorin. Icke alltid få stockholmarna mätta
sin glupska skrattlust med hans luggslitna åsyn.
Denna julimorgon till exempel har annat upptagit
den gode trotjänaren. Han har trotsat den nästan
outhärdliga värmen, så stark, att den flämtande
tycks plåga sig själv med sina heta utdunstningar,
där den vältrar fram på gatorna och trycker sig in
mot husen. Själva den lilla vänliga Näckströmmen,
som rinner förbi Makalös ut i sumptrakterna nedanför
Ladugårdslandet, torkar ihop, oförmögen att läska
sig med det halvruttna vattenflödet. Som sagt, Lorin
har inte låtit rötmånaden avhålla sig från att vara
i farten. Klockan fem på morgonen har han stått i
herr excellensen Lindskölds förmak, där dock en hoper
folk redan hunnit samlas med underdåniga suppliker,
ty ingen har kungens öra så som den där smedssonen,
vilken bevars är både en artig poeticus och en fin
kavaljer.
För alla de gånger Lorin sett honom hos sin husbonde,
krumbuktande för den allsmäktige rikskanslären. Nu,
när lyckan vänt sig om för »Sveriges roder», som grev’
Magnus då kallades, satte Lindschöld fräckt sin plumpa
näsa i skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
