Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brorsonen behagar inlösa. Han tar i mät, det är
ackurat vad han gör.
Lorins undersåtligt vördsamma stämma ljuder ånyo,
denna gång med en viss klang:
»Men eders furstliga nådes arvstycke, det makalösa
guldstopet, har jag lyckats belåna och efter bästa
förmåga använt de penningar det inbragte, som det
blivit mig befallt. 900 daler flydde procentaren
mig. Det räckte att betäcka Roquettes fordran från
i förfjol.»
Guldstopet hade Maria Euphrosyne fått efter sin
morfar, kung Karl IX, som druckit ur det på sin
kröning. Hon grämer sig vid föreställningen om, hur
ockrarehänder plumpt tumma på dess utsirningar. Men å
andra sidan ... Roquetten hade begynt bli oförskämd
och svansade inte längre så underdånigt som han
plägat göra för svärmor Ebba – Ebba Brahe –, vilken
opåtalt kunde hålla likviden inne både sju och åtta
år. Nu för tiden hade det gemena folket fått mål i
mun och skinn på näsan. Det var reduktionens, den
sakramenskade reduktionens fel alltihop!
Medan fru grevinnan försjunkit i méchanta penséer, har Lorin
icke suttit sysslolös. Med bläckiga, belåtet sprättande
fingrar har han i en tjock bok skrivit in de anspråkslösa
tal, vilka beteckna betalda skulder. Droppar i det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
