Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riksänkedrottningen sörplar soppa, smackar och tiger
för det mesta, men det är en stickande, missbelåten,
retlig och förargligt sörplande tystnad, som deltar
i varje detalj och om möjligt solkar ned den.
När Karl tafatt spörjer efter sin herr farbroders
divertissement, fnyser hon så föraktligt, att Marie
Euphrosyne blir blodröd ända upp i tinningarna,
men hon behärskar sig och bemäler värdigt:
»Min käre herre äger intet divertissement längre»
Den, som misst allt, förmår ej distrahera sinnet,
endast förbida – god vila.»
Karl förmenar dock, att Vängarn är en lustig ort, och han
tillägger, att Höjentorp också har ett täckt behag.
Maria Euphrosyne svarar undvikande. Där hon nu
sitter bekvämt placerad vid det kungliga bordet,
och lakejerna höviskt bjuda henne av de starkt kryddade,
på tyskt manér tillagade rätterna, finner hon tillvaron
fast dräglig och undrar, om ej hennes käre herre och
gårdvaren Lorin se för svart på allting. Herre Gud,
Vängarn och Höjentorp, det är dock två gårdar, en mängd
kamrar och gemak. Visserligen ha de intet att fylla
rummen med, varken bohag eller muntra gäster, och fatburen
kunde gärna stå på vid gavel, ty den tjuv, som hoppades på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
