Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Avdankade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vilken en osläcklig törst bränner. Icke ens några
läskande droppar hade hon åt honom.
Han skall ingalunda döma henne strängt, det vet hon,
men nöden och bekymren döma henne. Själv är Magnus
henne lik i det, att han gripes av ögonblicket
och aldrig kan motstå de kungligas godhet. Att bli
välsedda i synen är ett livsbehov för dem båda. Då
förgätas immer bakdantarna, men sedan – sedan blygas
de över sin undfallenhet, sitt hjärtas lättsinne,
ty sjunka de djupare efter den flyktiga upphöjelsen.
Det bultar i tinningarna. Ögonlocken bränna. Skamfebern
hettar sjukt i blodet, och hon trycker den kallsvettiga
pannan mot det purpurröda sidentäckets pfalziska vapen
utsytt i silke och guld.
Snyftningarna skaka hennes tunga kropp. Så bittert
gråter man aldrig som över det sista hopp, vilket
dött i ens inre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
