Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tag pärlor, tag smycken och guld — stig till häst
och gilja, som det höfs en prins
vid ett kejsarhof,
vid ett kungahof —
och vänd om till ditt land, när en brud du fäst.»
Han nådde till Östgötakonungens hof
i skogig bygd vid saltsjöns strand.
Och snart sjöngo kvinnor och skalder hans lof,
ty gifmild var hans hand.
Han slösade pärlor, han strödde sitt guld.
Och konungens dotter blef främlingen huld.
Men faderns blod blef tändt i brand.
Det var girigt blod.
Det var nidingsblod.
Och han kunde ej sofva för skattens skuld.
Det hördes i skogen ett jämrande skrik!
En gammal korp därinne satt
och kraxade öfver ett blödande lik
en stormig senhöstnatt.
Hvem dräpte den fallne? En pil i hans rygg!
Och Östgötakungen satte sig, trygg,
att fingra på sin stulna skatt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
