Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då intet fanns kvar af det lönliga hopp,
som mödosamma verket kräft,
hon satte sig, modfälld, på Ombergets topp
och sorgen, som hon kväft,
bröt ändtligen fram. — Hennes själsmörker svann
då tår efter tår öfver kinderna rann
och fyllde grafven, som hon gräft.
Hennes värkande bröst
fann då lisa och tröst,
ty om morgonen solen som död henne fann.
Se, därför har lodet från forskarens slup
till Vetterns botten aldrig gått,
ty ingen kan mäta det gränslösa djup
en moders kärlek nått.
En blick i dess våg är en aningens färd
mot okända rymder, mot skapelsens härd,
ty vattnet glindrar rent och blått,
liksom skinande dagg
fritt från jordens slagg —
eller tårar från himmeln i känslornas värld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
