- Project Runeberg -  Dikter /
117

(1896) [MARC] Author: Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag älskar ej likt ynglingen, som svärmar
; med hjärtat svidande af blodets brand.

Jag blir så stillsamt vek, då hön sig närmar.

Jag bäfvar då jag kysser hennes hand.

I Jag tror, till sist tog jag mig för att fria!

Jag bröt en blomma, räckte henne den,
och sade: »Blif min hustru, du, Maria,
och gör mig lycklig, gör mig god igen!»

Jag minns ej, om jag hörde henne svara.

I Jag vaknade tyvärr, tyvärr, och fann:

det var en dröm, en hälsans hägring bara.

j Jag var som förr — en stackars dödssjuk man.

i

i

i

9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldikter/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free