- Project Runeberg -  Dikter /
132

(1896) [MARC] Author: Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O Frankfurt! Många narrar visst du hyser,
och skälmar! Men jag älskar dig ändå.

En diktens stjärna från din himmel lyser,
och på din jord — där såg jag henne gå.

Det var en marknadsdag. Utför den långa
och skönt bebyggda Zeil jag ensam dref.

Jag såg på detta vimmel af de många,
men, oberörd, min tanke fjärran blef.

Då varsnade jag henne! Genom hopen

den smidiga gestalten långsamt gled;

det bruna ögats glans ur ögongropen,

den drog mig — motståndslöst — den drog mig med.

Hän öfver torg och gator vägen tog hon
och nådde så en liten gränd till sist;
där vände hon sig om och sedan log hon
och så försvann hon i en förstug-kvist.

Jag följde. Hennes mor var en megära,
som offrade sitt barn och tog mitt guld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldikter/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free