- Project Runeberg -  Dikter /
134

(1896) [MARC] Author: Axel Lundegård
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ackl Aldrig, aldrig går det ur mitt minne,
hur, i förtviflan klängd till miria knän,
hon låg och skälfde i sitt hvita linne —
och hennes hår flöt öfver golfvet hän.

Det hade vecklat sig, det svarta håret,
i mina sporrar in, och blodet flöt
i droppar öfver kinderna från såret
och fårgade de tårar, som hon göt.

Jag slet mig lös — och hon fick handlöst glida
i mörkret ut; men hvart jag kom och gick,,
det arma barnets , bild gick vid min sida
och såg på mig med samma vemodsblick.

Då kände alltid jag den tanken svida,
att det var jag, som sköflat hennes lif;
ty hvad vet jag väl om, hvad hon fått lida
för det jag henne bröt — till tidsfördrif.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldikter/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free