Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JAKOBSON.
Jaså, inte i lifstiden. Men nu när han är död,
nu kommer du och vill göra bekantskap med honom.
Hör du, min kära Dahlberg, det där är inte
kristligt handladt!
DAHLBERG.
Jag är en tillbakadragen och stillsam människa.
Jag blandar mig icke i, hvad som rör världen. Men
nog tror jag, att jag är en så god kristen som
andra.
JAKOBSON.
Det tycker du, ja. Men det är inte kristligt
att vända sig till döda författare, som man inte
brydde sig om, medan de lefde.
DAHLBERG.
Hvarför är du här då?
JAKOBSON.
Jag, min käre bror, jag? Det är en helt annan
sak. Jag var den aflidne författarens vän i lifstiden.
Jag beundrade honom som talang, eller rättare sagdt:
som geni. Och jag värderade honom som människa.
Vi umgicks som vänner. Han kallade mig
för du, och jag kallade honom för Gunnar.
DAHLBERG.
Kallade han dig vid förnamn också?
JAKOBSON.
Det kommer jag inte ihåg. Men han hade
sitt stöd i mig. För mig klagade han sin nöd.
Och hos mig fann han uppmuntran. Med ett ord
— jag var som en sorts far för honom. — Men
hvad har du gjort? — Ingenting. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
