Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tackan var ganska dyr. Men jag sade till min
hustru, att på det hela taget var det en ganska
lycklig händelse. Ty vi kunde salta ner köttet och
ha salt kött på smörgåsbordet för ett par månader.
I alla händelser lofvade jag att piska hunden, hvilket
också skedde.
Min hustru var mycket glad öfver det salta
köttet, men min piga, som är en obstinat varelse
af nyaste stockholmsmodell, anmärkte, att salt
fårkött inte är fashion bland bättre folk. Jag svarade,
att det i alla händelser skulle bli fashion hos mig.
Och jag tyckte, att jag hade svarat bra, och att
jag stukat henne.
Men några dagar därefter kom en ny karl med
en ny skottkärra. Den gången tillät jag mig icke
att skämta, utan tog genast kännedom om
situationens allvar. Det var en gammal bagge, hvars
jordiska kvarlefvor fyllde skottkärran ända upp till
bräddarna.
Jag anmärkte fogligt, att jag inte kunde äta
upp får i obegränsad kvantitet, men då detta icke
gjorde ringaste intryck på ägaren, måste jag betala
djuret, och jag tröstade mig med, att det åtminstone
skulle göra min hustru en glädje.
Men jag misstog mig. Hon föreföll inspirerad
af den otäcka pigan, som genast yttrade, att finge
vi hålla på litet till, så kunde vi förse alla
charkuteributiker i Stockholm med salt fårkött. Min hustru
sade mig rent ut, att jag var ett gammalt får själf,
och att om jag inte toge bättre reda på min hund,
skulle det inte förvåna henne, om hunden en vacker
dag af misstag tog och bet ihjäl mig.
Denna sista anspelning sårade mig, och jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
