Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tall som de hållit på att springa omkull, och hvilken
ännu stod krökt som en sprättbåge, emedan intet
af djuren syntes ha lust att gå omkring honom.
När vi kommit fram, löste vi djuren. Och det
var rent af oerhördt att se, hur de satte af åt hvar
sitt håll, utan att vidare tyckas fästa den ringaste
uppmärksamhet vid hvarandra.
Men tror ni, att det hjälpte? Jo vackert.
Ett par dagar därefter kom en karl med ett
nytt köttlass och stannade utanför min port. Och
han var inte den siste. Min hustru, som är en
ordentlig människa, tog reda på alltsammans, och
under den sommaren fingo vi salt fårkött, så att
det räckte för två år. Vår otäcka piga frågade
mig till sist, om vi inte kunde ha råd att salta en
särskild tina åt hunden.
Jag svarade, att det var inte mer än rätt och
billigt. Den, som haft besvär att bita dem, skulle
väl också få lof att äta af steken.
Vid middagsbordet bad min hustru mig, att
jag inte skulle irritera pigans nerver med mina
vanliga elakheter.
Hvarför jag inte sköt tiken? Ja, det vet jag
inte. Jag hade fäst mig vid djuret. Hon hade ett
godt hjärta mot människor. Och hvad kan man
inte öfverskyla med ett godt hjärta?
För rästen bodde jag ju bara om somrarna på
landet. Och i sta’n skulle jag väl kunna vänja henne
af med att bita får.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
