- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
158

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Nu ville olyckan emellertid, att Jan Anders
hade en flicka och Lars Anders en pojke. Och de
båda blefvo kära i hvarandra och ville gifta sig.

I början sade Lars Anders förstås nej och svor
på, att han aldrig skulle gå till Jan Anders och fria
för pojken, inte om han fick guld för’et. Men hur
det var, så hade det ändå gått några år, och det
är inte lätt att hålla ilskan vid lif, när den inte har
något att lefva af. Det hade den nu inte, eftersom
gärdsgården var bygd, och Lars Anders aldrig haft
något annat att träta med Jan Anders om. När
därför Brita Stina kom och sa’ åt honom, att det
ändå var synd, om barnen skulle gå olyckliga i
hela sitt lif för den eländiga gärdsgårdens skull, så
gaf Lars Anders med sig och knogade en vacker
dag af till Jan Anders. För resten visste han, att
Jan Anders hade fyrkar på kistbotten, och dem ville
inte Lars Anders låta gå ur slägten.

Det var många år se’n Lars Anders och Jan
Anders hade talt vid hvarandra, och därför var det
inte fritt för, att Lars Anders gick och funderade
på, hvad han skulle säga sin granne. Och när han
tänkte på, hur han och Brita Stina i sin tid hade
basat Jan Anders, så var han heller inte rätt säker
på, hur han skulle bli mottagen. Men strunt värdt,
tänkte Lars Anders, jag kan inte få mer än smörj,
och så klef han in till Jan Anders och helsade.

Nu var händelsen den, att Jan Anders hade
fått reda på, att det var något mellan hans dotter
och Lars Anderses pojke. Och det tyckte han,
passade bra, eftersom egorna lågo hvarandra så nära.
Och blefvo barnen väl gifta, så kunde de ta ner
gärdsgårdarna igen, om de ville, så sluppo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free