Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sockenboarna ha det att grina åt. Ta första steget ville
han ändå inte, eftersom det var han, som fått stryk
och blifvit utsparkad. Men när han fick se Lars
Anders stiga in genom dörren, blef han riktigt glad,
och det var inte långt ifrån, att han hade stigit opp
och tagit Lars Anders i hand.
Men så kom han ihåg, att de voro ovänner,
och därför satt han kvar vid bordet och bara
nickade.
»Goddag», helsade Lars Anders.
»Goddag», sade Jan Anders. »Och stig fram
och sitt.»
Lars Anders satte sig. Och så kom det fram
gökar. Jan Anders’ gumma, Karolina, bar själf
fram den.
När de så hade setat en stund och talat om
väder och vind, så tog Lars Anders i med själfva
saken.
»Det är allt dumt, att du och jag ska’ vara
ovänner», sa’ han.
»Ja», det tyckte Jan Anders också. Han höll
fram näfven, och Lars Anders slog till, och så togo
de sig en gök på den saken och kommo öfverens
om, att de skulle aldrig mer tala om de usla
gärdsgårdarna.
»Si, nu är det så», sade Lars Anders, »att
min pojke har gått och blifvit kär i din flicka.
Och därför tyckte jag, att jag kunde gärna gå hit
och tala med dig om den saken.»
»Ja», mente Jan Anders, »det kunde nog
passa bra.»
»Si, jorden ligger så bra», sade Lars Anders.
»Den gör det, förstås», sade Jan Anders.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
