Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan han kommit med, tyckte Lilla Lars, att det
började bli roligare.
Nu var han inte rädd längre, när de hade med
sig en, som var hemma i sta’n. Då var det en
helt annan sak. Och Lilla Lars tänkte, att han
skulle visa de andra, att när han var glad, så kunde
han vara glad med besked. Han behöfde inte vara
sämre än andra, och han svängde i sig litet af hvarje
den eftermiddagen.
Men hvar de hade varit, det visste Lilla Lars
rakt inte, och det kunde han aldrig erinra sig
hvarken då eller efteråt. Han bara följde med, lika glad
hvart det också bar. Och det var bara, när han
mötte en polis, som han rätade opp sig och försökte
gå stadigt på benen.
Han visste inte om nånting, förrän det blef
kväll, och det tändes ljus öfver hela stan, små och
stora, gula och hvita ljus, som lyste öfver gator och
torg och skimrade i vattnet nedanför kajerna i
tusentals strålar. Och strax efter att ljusena blifvit tända,
var det någon, som sade, att de skulle gå på
teatern. Det var visst han, som bodde i Stockholm.
Lilla Lars hörde det inte riktigt. Men han var
genast med.
Jo, var han i Stockholm, så skulle han se allt
hvad som fans.
Och så gingo de på teatern.
Lilla Lars trängdes med en hel massa människor,
gick uppför många trappor och hörde många
dörrar smälla igen efter sig. Och när han omsider
kom, där kan skulle in, så såg han ett stort rum
djupt nere under sig, och i det rummet var det
alldeles fullt med folk, hvilka rörde sig som myror i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
