- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
169

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en stack. Det surrade och brummade rundt
omkring honom, smälde i bänkar och dörrar, pratades
och hetsades. Rätt inunder spelade instrumenter af
alla de slag. Det var horn och flöjter och fioler
och stora trummor, och de larmade och gnälde och
sjöngo och dundrade med ett gny, som fylde hela
det stora rummet och kittlade i örhinnorna på Lilla
Lars. Han blef ännu mera yr i hufvudet, än han
var förut. Och när han kom fram till bänken, där
hän skulle sätta sig, svindlade det för honom. Så
högt tyckte han, att det var. Längst ut i ett hörn
satt han med väggen på ena sidan och orkestern
inunder. Stockholmsvännen hade sagt, att det var
den bästa plats, som fans på teatern.

Och så gick ridån opp.

Det stycke, som spelades, hade i Lilla Larses
föreställning titeln »Märkvärdiga fruntimmer» eller
något i den vägen. Och i början förstod han inte
ett ord, af hvad som försiggick på scenen, Det var
en gentil karl, som gick och såg tokig ut och
pratade en hel hop dumheter med ett blondt
fruntimmer, som inte var hans fru. Lilla Lars tyckte, att
det var tråkigt alltihop. Men så kom det in på
scenen en herre, som var klädd i pels och inte
kunde tala svenska. Han bröt på ett mål, som lät
så vackert och trovärdigt, att Lilla Lars blef rörd,
och den vackra herrn med de mörka mustascherna
var så kär i den blonda fröken och bar sig så
tokigt åt för att uttrycka sina känslor, att Lilla Lars
tyckte det var, som om han såg sig själf, rätt så
fin den andre var i kläderna. Och han svor på,
att det var den rätte, som skulle afgå med segern
och sticka ut den där slätkammade stollen, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free