- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
170

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sprang efter flickor, fast han hade både hustru och
barn.

Lilla Lars blef riktigt lifvad. Han stödde
armbagarn e mot barriéren och skrattade på de mest
omöjliga ställen, så att folket, som satt så tätt där
nere på de dyra platserna, började titta opp och
undra, hvad i all verlden som stod på. Men Lilla
Lars lät dem titta. Han hade kommit in till stan
för att ha roligt. Och det här — ja, det var
roligt. Derför pratade han högt i sitt hjertas
förtjusning och nickade ned åt scen så godt och vänligt,
som om han känt dem allesamman och aldrig haft
bättre vänner i verlden.

Lilla Lars började att väcka uppseende, och
de tre andra tystade honom. Men Lilla Lars lät
sig inte bekomma. Han var med af själ och hjärta,
och han tänkte inte på annat, än om den mörka
herrn med de långa mustascherna skulle få den blonda
fröken eller inte. Flickan tyckte han inte om. Hon
gjorde sig till och hade alla möjliga konster för sig,
plågade den där stackars herrn, som bara ville henne
väl, och gjorde sig rar förstås, som flickorna bruka.
Men han ville ju så gärna ha henne, den där fina
utländingen, och Lilla Lars var så glad själf, att
han ville se honom glad med.

Ridån gick ner en gång. Och det blef ett
uppehåll. Den gick ner en gång till. Och det blef
ännu en paus, under hvilken musiken spelade så
lustigt, att det hoppade i kroppen på den tröge
bondpojken. Men när så ridån gick opp igen, då
blef det tal om de där »Märkvärdiga fruntimmerna»,
och det talet blef långt. Det tyckte Lilla Lars var
tråkigt, och då somnade han. Men så fort den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free