- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
171

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mörke herrn kom in på scenen, blef Lilla Lars spritt
vaken igen, och när det så stod en jordglob på ett
bord mellan de två älskande, och de började på att
tala om en liten ö, som låg midt i det stora
verldshafvet, en ö, på hvilken två ömma makar skulle
kunna lefva tillsammans i lycka och sällhet, skilda
från all verldens elakhet, då blef det för mycket för
Lilla Lars. Han slog näfven i barrièren och var så
öfverlycklig, att han ropade af alla krafter:

»Det var djäfla bra!»

Nu fans det uppe på raden en stående person,
som under hela föreställningen haft ett godt öga till
Lilla Lars. Han var klädd i lifrem med blanka
knappar och hade en svart huggert i ett bälte om
lifvet. Under föreställningens gång hade han
småningom närmat sig den glade bonddrängen, och just
som han skrek till, stod han midt bakom Lilla Lars
och högg honom i kragen.

Inom en minut stod Lilla Lars ute i gången
midt i en hög af skrikande menniskor, som
allesammans voro ovettiga på honom. Han kunde inte
begripa, hvad han hade gjort för ondt. Han hade
gått på teatern för att få roligt, och roligt hade
han haft. Inte en människa i hela salongen hade
haft så roligt som han. Nu skulle han inte en gång
få se, om den fina herrn fick den blonda fröken.
Nej, det var för mycket. Lilla Lars började streta
emot och ville in igen.

Men det slog illa ut. Allesammans kommo
öfver honom, och det bar af utför trapporna. Där
nere hvisslade poliskonstapeln i en pipa, och vips
kom det en till. Lilla Lars tänkte, att här var ingen
tid att förlora, om han skulle hinna opp igen och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free