- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
176

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan egen skuld var kommen i olycka. Men just
därför var det ett behof för honom att ödmjuka sig
inför henne och få hennes förlåtelse. Han hade tålt
hennes förebråelser i det första ögonblickets hetta,
hennes stickord och bitterhet under de tunga
dagarna, då deras ruin blef uppenbar; och ingenting
hade han dolt. Men hustrun hade aldrig lärt att
försaka, hennes sinne hade rest sig mot tanken på
att nödgas umbära med en förvänd kvinnas hela
energi, och hon hade låtit all sin bitterhet gå ut
öfver mannen. Aldeles mot sin natur hade han
med tålamod burit de mest orättvisa beskyllningar,
och han hade fast beslutat, att i alt, hvad han
förmådde taga bördan från hennes skuldror och göra
henne vägen lätt. Ty skulden var hans, och utan
honom hade hon ej på gamla dagar behöft att
försaka.

Nu svarade hon emellertid med en otålig
handrörelse: »Tala icke om det nu, Rudolf. Låt oss i
stället ta’ afsked härifrån för sista gången.»

De gingo utmed bäckens strand, kommo in
under de höga lönnarna och almarna i parken, gingo
upp öfver den tvära backen till orangeriet, de gingo
ditin, och dröjde länge därinne. Ty här var fruns
älsklingsplats, och här glömde hon det dagliga
misshumör, som var hennes skötesynd, och kände sig
lugn och glad bland sina blommor och stora
vårdade praktväxter. Därför stannade de länge därinne,
och där grät den gamla frun bittra tårar öfver sin
ståtliga fikus, som var hennes stolthet och just
därför alt för hög att kunna stå i deras nya hem inne
i staden.

Brukspatronen stod ett litet stycke därifrån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigilif/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free