Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ordna alt till en begrafning för den man har älskat.
Det skingrar tankarna.
Kofferterna blefvo burna ned i förstugan. Vagnen
körde fram, pigorna gräto, och den gamla trotjänaren
stod och snyftade för sig själf vid stentrappan.
Brukspatronen gick fram till honom och
klappade honom på skuldran: »Farväl Karlson!»
Så kom den gamla frun ner. Hon var tätt insvept
i pelsverk, och ögonen voro röda af gråt. Men nu
skulle det ses efter, om alt var med. Det som var
packadt långt in, blef åter framtaget och visadt,
kusken måste hoppa ner från bocken, för att man
skulle få veta, hvad som var instoppadt hos honom,
vagnsdynorna blefvo borttagna och lådorna
undersökta. Först då var den gamla frun lugn.
»Farväl, kära barn!»
Och pigorna gräto.
»Stäng väl till vagnsdörren, och passa väl på
sakerna.»
»Kör!»
Det sista kom från brukspatron, och vagnen
rullade i väg. Den svängde ut genom gårdens port,
och ännu en gång låg den hvita bygningen framför
dem. Så rullade vagnen förbi flygelbygningen. Den
gamla frun suckade djupt och drog sig långt
tillbaka i vagnens hörn.
Det var en half mil till järnvägsstationen. Först
gick vägen genom allén. De gamla träden skakades
af vinden och ruskade sina våta blad ned öfver
vagnstaket, groparna på vägen voro fylda med vatten,
och hjulen stänkte grus och lera ända upp på
vagnsrutorna.
Då de kommo till slutet af allén och svängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
