- Project Runeberg -  Aldrig i Lifvet m. m. /
185

(1891) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

185

Sålunda kunde de gå fram och tillbaka på
den korta gången sida vid sida, ibland tysta, ibland
småpratande, och när de sedan gått in till sig igen,
och brukspatronen hade läst något högt, som han
altid förstod att skaffa sig till låns, då kom det en
underlig frid öfver dem, och de hade sin glädje af
att se, huru solen försvann bakom de gamla husen
och genom en öppning mellan ett stall och ett
plank kastade sina sista strålar öfver rosor,
fruktträd och sockerärter.

Men när vintern stängde dem inne, och deras
lilla täppa var öfvertäckt af höga snödrifvor, eller
när hösten hade skakat bladen af träden och
uppmjukat jorden, då kunde de gå tysta förbi
hvarandra in genom dörren, utan att någon tänkte på
att läsa högt eller ens tala. Brukspatronen tog för
tredje gången sin tidning, som han höll tillsammans
med en bekant, och som han fick två eller tre dagar
efter det att den var utkommen. Den gamla frun
sydde, till dess ögonen nekade sin tjänst. Då lade
hon patience.

De voro sällan ute i staden. Brukspatronen
tyckte icke om att visa sig på gatorna, då alt hade
blifvit så annorlunda mot förr. Men om
sommarkvällarna foro de dock ibland ut till Djurgården,
sutto en stund på en soffa och gladdes åt att
inandas den svala, rena aftonluften och höra på
musiken, som spelade i paviljongen på Hasselbacken.

Bort till Skeppsbron gingo de nästan aldrig;
men kommo de en afton ditåt, blcfvo de altid tysta,
medan de gingo förbi det stora huset, som en gång
hade varit deras. Den gamla frun suckade tungt
och hängde sig fastare om sin mans arm. Och när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 16 10:50:11 2018 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aldrigilif/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free