- Project Runeberg -  Aldrig för sent! Dramatisk nutidsmålning med sång /
12

(1861) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18,

i sällskap med min egen kusin! Men det är rätt, det
är på min ära charmant! Hon har ett hufvud à la
Ninon, den lilla!

Axel. Du tar saken som en fulländad verldsman.

Gustaf. Om det hade varit eu annan . . men
min kära kusin! Skulle en sådan småsak kunna störa
vår vänskap! Nej, om du bedrog mig i sällskap med
alla verldens qvinnor, skulle det inte kunna göra oss
till ovänner!

Axel. Och en sådan vänskap kan likväl verlden
misskänna!

Gustaf. Ah bah! verlden–hvad är
verlden? En lika stor pedant som doktorn, hvilken jag,
i förbigående sagdt, inte kan begripa att du kan tåla
omkring din person! Han ger dig bestämdt dåliga råd,
den der mannen!

Axel. Hvarför tror du det?

Gustaf. Emedan du alltid är förstämd, när han
lemnar dig. Jag tror nästan att han skulle ha god
lust att göra dig till en sådan der tråkig persedel som
han är sjelf!

Axel. Det vore kanske också bättre i moraliskt
hänseende!

Gustaf. Fi donc, cher cousin! Den der frasen
måste du ha’ stulit ur en likpredikan! Moraliskt? Jag
erkänner ingen annan moral, än den jag sjelf har
skapat mig, och den är det inte det ringaste genant,
det kan jag försäkra dig!.. Med din tillåtelso tar jag
mig ännu en absinth! — Axel och jag gingo sedan i
morse ut på en liten exkursion, skada att du inte var
med! Vive la liberté! {dricker.)

Axel. Skall du aldrig blifva förståndig?

Gustaf. Det finns ingen förståndigare menniska
än jag, på min ära! Jag njuter allt, anser allt vara
till för min skuld, och sörjer aldrig för morgondagen,
se der summan af all vishet! Ser jag en blomma,
plockar jag henne, hellre än jag låter än annan göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigsent/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free