- Project Runeberg -  Aldrig för sent! Dramatisk nutidsmålning med sång /
28

(1861) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

28

all Sdel ärelystnad, allt begär efter en Srad tillvaro
och ett aktadt minne!

Axel. Ett aktadt minne . . barnsligheter!

Kraft. Må vara, men en af de skönaste
barnsligheter på jorden, för hvilken vi bafva att tacka alla
de ädla gerningar, alla de stora män, hvaraf
mensklighetens historia är så stolt! Det är föraktet för denna
barnslighet som gjort er moder osalig i sjelfva sin
himmel, er till en skam för ert namn, ocb mig till
den olyckligaste af lärare. Jag drömde för er om en
ljus och stor framtid, en ärad mannaålder, en lycklig
ålderdom ocb ett saknadt minne efter döden! Jag
skulle dock kunna förlåta er allt, till ocb med &Lt ni
gjort mig till en lögnare inför henne, men hvad jag
aldrig förlåter, hvad himlen aldrig skall lörlåta er, är
att ni så eländigt förnedrat er moders minne!

Axel (upprörd). Tyst, tyst! — Hvarföre dessa
straffpredikningar, då det i alla fall är för sent att
godtgöra?

Kraft. För sent? — Så länge lifvet ännu icke
öfvergifvit oss, är det aldrig för sent!

Axel. Ni tror då att jag skulle kunna öfvergifva
detta lif, att jag skulle kunna blifva en nyttig
menniska? — Ah, det är galenskaper! det bästa jag kan
göra är att dö! jag är ju fattig!

Kraft. Så mycket bättre! (i det han fattar hans
hand och ser honom ömt i ögonen.) Hör mig, Axel . .
säg mig upprigtigt . . har jag lyckats alt skaka er
själ? Har jag lyckats uppmäta för er djupet af er
förnedring?

Axel (med bortvändt hufvud). Fråga mig icke!

Kraft. Jag behöfver intet annat svar! Vill ni
tillåta mig att blifva er läkare, nu sedan edra bättre
känslor vaknat?

Axel. Doktor . . (med förbytt ton, i det han
omfamnar honom.) Min gamle vän, ni kan inte böta
mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:00:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aldrigsent/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free