Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
Sr den ädlaste, bästa qvinna jag lärt känna–
utom min mor, hvars minne jag så bittert bar sårat
. .vid hennes oförgätliga kärlek svär jag dig: duskall
aldrig behölva ångra denna stund!
Clara. Då är jag lugn . . då tror jag er! —
Och nu, låt mig gå . . jag behöfver vara ensam med
mina tankar . . ja, hvarför skulle jag längre dölja det
— ensam med min lycka!
Löwe. Clara, Clara! detta ord . . rågar jag
tolka det rätt? — Ditt upprörda tillstånd den der
aftonen, och sedan din sjukdom–du skulle då . .
Clara (leende, i det hon lägger handen på hans
mund). Tyst! och tacka Gud att konduktören är
borta, ty annars ägde du i honom din farligaste rival!
{skyndar in till höger.)
JSCfttMde «e«nen.
Löwe (ensam, utom sig af glädje). Hon älskar
mig! Ah, vid denna tanke känner jag den första
fläg-ten af kraft ocb lefnadsmod inströmma i min själ! . .
Hon älskar mig! Jag är då icke så djupt sjunken, att
icke allt kan förändras, — jag känner att jag äger en
framtid! Ocb vill Gud, skall jag en dag skapa mig
ett minne, som vidt skall öfverstråla den tillfällighetens
glans som jag härmed bortkastar — emedan det är
den som beredt mitt förderf!
Åttonde
DEN FÖRRE. EVA och CARL (samt efter dem) QVIST
(mila från fonden).
Eva (djupt upprörd, i det hon stadd af Carl går
fram på scenen). Han var icke min far!
Carl (ömt). Seså Eva, lugna dig! lät mig nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
